•10. “Graduation Day: Part 2” (Season 3, Episode 22) IMDb Rating: 9.1/10 This two-part Season 3 finale is at its strongest when considered as a whole, but “Graduation Day: Part 2” serves as a satisfying conclusion to major storylines. Buffy and the Scooby Gang aren’t alone in their fight against evil—the entire school bands together to defeat Mayor Wilkins (Harry Groener) and his plot to become a giant demon and murder everyone in town. The episode marks a turning point for Angel (David Boreanaz), who leaves Sunnydale after realizing he cannot provide Buffy with the normalcy she deserves. “Part 2” takes the show’s “high school is hell” metaphor to its limits, where Buffy’s silent efforts as a protector are finally validated.
7. “Passion” (säsong 2, avsnitt 17)
IMDb Rating: 9,3
Trots sina välmenande handlingar under första säsongen har Angel alltid kännts som en mildt farlig hot, på grund av sin vampyriska natur. I säsong 2 blir denna hot den primära fokusen när Buffy och Angel sover tillsammans, vilket oavsiktligt upphäver den bana som gav vampyren en själ.
Flera avsnitt senare tar “Passion” stegen ytterligare när Angelus, Angelens själslösa alter ego, börjar aktivt gå på offensiv genom psykologisk tortyr och massmord. Detta ger Buffys känslor för Angel en skrämmande dimension när dessa känslor förvandlas när Angelus börjar plåga henne och hennes nära och kära. Avsnittet innehåller en chockerande död som driver alla, inklusive den lugna Giles, i förtvivlan.
6. “Chosen” (säsong 7, avsnitt 22)
IMDb Rating: 9,3
Buffys sjunde och sista säsong är ingen favorit, men seriens avslutning är en klassiker som ger varje karaktär en passande avslutning – utom Anya.
Avslutningens smartaste twist är ett plan som vänder showens premiss på huvudet. Att vara en Slayer medför en naturlig känsla av isolering, och “Chosen” förändrar grundläggande förutsättningar genom att tillåta Buffy att dela belastningen med alla potentiella Slayers, vars krafter aktiveras tack vare Willows bana – en verklig omvälvande förändring som avslutar onödigt lidande.
5. “The Gift” (säsong 5, avsnitt 22)
IMDb Rating: 9,5
Buffys fantastiska säsong 5-final är särskilt förödande. Daws öde blir en punkt i striden, men Buffy vägrar se Dawn som ett nödvändigt offer. Istället offrar hon sitt eget liv och dyker in i ett dimensionellt portal i Daws ställe. Det finns en emotionell slutlighet i denna självlosande handling, som understryker Buffys utveckling från en tveksam tonåring till en vuxen som gör det svåraste valet för att hålla alla säkra – en dyster, tragisk slut för en orädd själ, även om hon senare återvände från döden i början av säsong 6.
4. “Becoming: Part 2” (säsong 2, avsnitt 22)
IMDb Rating: 9,5
Även denna fantastiska säsongfinal är en höjdpunkt för Buffy som karaktär. Hon går igenom mycket efter att ha blivit en flykting och gjort en ovanlig allians med Spike, men hennes konfrontation med Angelus får ett nytt innebörd. Det är avsnittet där Buffy blockerar Angelus svärd med sina blotta händer. “Inga vapen, inga vänner, inga hopp. Ta allt det bort, och vad finns kvar?” utmanar han, till vilket Buffy svarar: “Jag.” Finalen slutar i hjärtskärande för Buffy medan Willow uppnår en betydande milstolpe på sin resa till att bli en kraftfull trollkarl.
3. “The Body” (säsong 5, avsnitt 16)
IMDb Rating: 9,7
Ett av de bästa Buffy-avsnittenna någonsin handlar inte om ett monster alls. När Buffys mamma, Joyce, dör, är det inte på grund av en demonattack eller en vampyrbett – istället är det en hjärnblödning.
Buffy kommer hem och finner sin mamma liggande död på soffan och blir helt förlorad av denna sorg. Det finns ingen övernaturlig intervention eller melodramatik; alla tvingas sitta med verkligheten av döden. Numbhet griper Buffy medan Xander och Willow bearbetar det på ytan, med frustrationer som utbrott – alla legitima reaktioner som skildrar den oskadade chocken av förlust på ett vackert sätt.
Gellar, som vanligtvis beroende sig på animerade uttryck för att uttrycka Buffys nuanser, levererar en passande reserverad prestation som känns mycket stark.
2. “Once Mer, with Feeling” (säsong 6, avsnitt 7)
IMDb-rating: 9,7
En enstaka musikalisk avsnitt kan verka som ett roligt, bortkastat gimmick, men “Once Mer, with Feeling” använder formatet på ett utmärkt sätt. Stora avslöjanden blir en del av sång och dans, särskilt i relation till Buffys död i slutet av säsong 5 och hennes återkomst i början av denna säsong.
De långsiktiga konsekvenserna får växa fram under denna avsnitt. Varje karaktär får indirekt reda på sanningen under denna avsnitt. Sångerna byter genrer beroende på stämning – till exempel när Xander och Anya (Emma Caulfield) framför en låt i 1950-talsstil om tvivel i deras relation. Det är svårt för en serie som Buffy att använda musikaler som ett verktyg för att utveckla karaktärernas motiv, men denna avsnitt gör det med stor självförtroende.
1. “Hush” (säsong 4, avsnitt 10)
IMDb-rating: 9,7
Ett av de mest kreativa avsnitten i TV-historien, “Hush” bygger på visuell berättande istället för seriens karakteristiska skarpa dialog. Långa tysta perioder fungerar till Buffys fördel, då alla tvingas kommunicera med tysta signaler och gestikulering, vilket gör det svårare att hålla sina försvar uppe.
Avsnittet innehåller skrämmande antagonister som i princip tar alla människors röster i Sunnydale för att genomföra sina skumma planer. Utöver betydande romantiska utvecklingar som sker här påminner avsnittet om att Buffy inte alltid behöver spektakel för att lysa.
“Hush” nominerades till två Emmy-priser, för bästa manus i en dramaserie och bästa bild, vilket talar för dess exceptionella kvalitet.
Gå med i konversationen